anna

Jag har sån jävla otur att det inte är sant. I tisdags ramlade jag med min cykel och skadade armen, så jag fick stanna hemma tre dagar från skolan för att jag hade ont. För två år sen kanske, hände min första lite större cykelolycka. Jag cyklade med min kompis Malou, och vi kom för nära varandra. Styrena fastnade och vi ramlade åt mitt håll och jag skrapade upp en del av benet. Ärret ser nu ut som smuts. Jag har smuts på benet!
En dag, när jag var 4-5 år, satt jag i vardagsrummet och kollade på tv. Vi bodde fortfarande i Malmö då, bor i Åhus just nu. En liten pytteby som bara har en strand. Vilket faktiskt är ganska härligt på somrarna. I alla fall, plötsligt hörde jag min syster ropa på mig från sitt rum. För att komma till hennes rum från vardagsrummet måste man förbi en sväng. När jag då hörde henne kalla på mig reste jag mig upp och sprang med full fart och glömde att svänga. Pang! Jag sprang rakt in i väggen och började blöda i pannan. De fick sy fyra stygn i pannan på mig, nu har jag ett ärr i pannan. Om ärret hade format sig som en blixt så hade jag sett ut som Harry Potter. Några år senare så sprang jag in i en tallrik och skadade mig på exakt samma ställe som när jag sprang in i väggen. Ja, det låter skumt. ”Jag sprang in i en tallrik”. Jag orkar inte förklara det nu.
Jag har ganska mycket otur ibland och jag hatar när jag får det.